Somebody that I used to know

Det är en helt vanlig söndag. Jag befinner mig någonstans i 2012 - jag är inte längre 19 år gammal och alldeles för involverad i mina destruktiva tankar. Bilden från ovan är tagen från 2009, någonstans på skolgården där jag och mina vänner spenderade en helt vanlig vardagseftermiddag i solen. Det är skönt att veta att trots all idioti som försegick i mitt dåvarande liv så har jag ändå fina minnen att blicka tillbaka till. Känner mig smått kär när jag tänker tillbaka på alla dessa år, då jag levt i min lilla gymnasiebubbla och faktiskt haft det helt jävla underbart.
Just nu befinner jag mig i en helt ny epok av mitt liv - går andra året på universitetet, har helt bytt landskap och placerat mig själv på de brittiska öarna. Mer behövs inte sägas. På något vänster känner jag ändå att jag har lyckats växa upp.
Så istället för att skapa en ny blogg och börja helt om från början, så har jag bestämt mig för att behålla denna blogg och försöka lägga ett nytt perspektiv på det hela. Vad jag har lärt mig efter alla dessa år är att man kan aldrig sudda bort det förflutna och att på ett eller annat sätt kommer det alltid vara en del av en själv. Därför vore det ytterst löjligt om jag hade försökt börja om från början. 

Nu är det dags för en snabb dusch, slut på skitsnacket och en rask promenad till universitetsbiblioteket. Uppsatsdags, med andra ord.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0