You're gonna bring yourself down, yea-yeah
You're not managable enough to be thin, look at yourself - if you really really wanted to get there, why are you still maintaining the same weight?
And you're just a silly girl browsing on the internet for thinspiration because you need motivation.
No matter how much you suck in, no matter what you're wearing, no matter how much you try
you will always be fat to me.
My definition of fat is unique. For me, you're fat. For me you need to lose. You tried to kill me once but it didn't take long before you realised my worth. You love me and you know it. You try to rationalise me, you love me. You try to avoid me, doesn't work - you love me. You say you're gonna leave me, but you're days with me become longer. Do I love you? Perhaps I want to love you, perhaps I want to kill you. I want to let you believe that I love you. Maybe I do. Or maybe I just want to see you suffer. Pain for you, is pleasure for me.
Sedan jag har skaffat våg har jag insett hur jag sakta men säkert börjar bli beroende av den. Jag vill väga mig varje gång jag är på toaletten. Jag vaknar på morgonen och fasar över vågen. Jag kommer hem till vågen. Mitt humör reflekteras från vågen. En samansatt siffra som symboliserar min vikt. Vad symboliserar min vikt då? INGENTING. Typ, öh - kontroll och styrka? Paulina, du känner dig själv så pass bra att du vet att du lurar dig själv. Det spelar ingen roll att du vet om att det är fel när du ändå väljer att göra fel.
Problemet är, varför vill du skada dig själv? Idag satt jag på busshållplatsen och var lite nedstämd över dagens morgonvikt. Jag fick plötsligt en tanke om att ta en kniv eller ett rakblad och skära ett djupt sår i min armled som straff. WHAT? Varför skulle jag ville göra det? Hade aldrig gjort det eftersom jag hade dött av förudmjukelse om någon hade sett det. Men det hade känts skönt på något sätt.
Jag ska ut ikväll igen såklart och ångesten inför hur jag kommer se ut i mina kläder börjar redan växa. Det sista jag vill är att känna mig tjock. Och jag ska äta hos en kompis och dricka vin, mycket trevligt. Men det håller emot jättemycket. Dock är min gyllene regel att aldrig låta ätstörningen ta över mitt sociala liv. Så middag blir det=) Dessutom blir det en fylla senare så då måste jag ta hand om mina matintag. YEAH.
En annan sak. Jag tänkte göra en viktkurva! Jag ska registrera mina vikter varje dag och sedan se hur det utvecklas
Under höstterminen har det gått från 52 till 47 och under julen och nyår nådde jag 46 sedan har jag gått upp till 47 igen. Men det finns ännu tid kvar och jag måste sätta mål så att jag kan pressa mig själv till 44kg.
[x] 52
[x] 51
[x] 50
[x] 49
[x] 48
[x] 47
[ ] 46
[ ] 45
([ ] 44)
Jag lovade mig själv att jag bara skulle ner till 45, men det känns så lite att bara ha ett 2kgs-mål. Tänkte ha 44 som en säkerhetsvikt. Att om jag väger 44 kan jag tillåta mig själv äta lite mer för att hålla mig mellan 44 och 45.
Ska väga mig nu.
Fan vad jag är snygg idag btw. Ska på fest och har ingen bh på mig för att det är en halterneck som jag har på mig som visar typ hela ryggen. Som tur är har jag minimala bröst så det varken stör synen eller känslan :) Det ska bli kul ikväll. Hoppas dock att ingen kommenterar på mig bhlösa outfit. Känner mig relativt smal också så det är bra. Dock måste jag äta ikväll :( Fan. Jag lovar, om den maten kommer ändra min känsla idag så kommer jag vara så otroligt arg. Kommer nog spy upp maten för att få fram rätt känsla. JA, så långt får det gå! Fast måste vara varsam för sminket och så att det inte låter. Förhoppningsvis är det hög musik hos Sofie så hon inte hör. Fan, hoppas jag inte kommer behöva göra det. Ska äta väldigt sakta och ytterst lite. Men jag får skuldkänslor för att jag vill verkligen äta normalt för hennes skull eftersom hon gör middag till oss. JAG VÄGRAR BLI MÄTT. Jag känner redan ångesten. Hur min mage kommer putas ut, hur armar, ben, rumpa, höfter kommer kännas betydligt mycket större efter måltiden. Jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte.
SNÄLLA GUD, låt denna känslan vara kvar till resten av kvällen. Snälla, snälla, snälla.
Okej nu kom mamma, ska börja dra mig, puss
And you're just a silly girl browsing on the internet for thinspiration because you need motivation.
No matter how much you suck in, no matter what you're wearing, no matter how much you try
you will always be fat to me.
My definition of fat is unique. For me, you're fat. For me you need to lose. You tried to kill me once but it didn't take long before you realised my worth. You love me and you know it. You try to rationalise me, you love me. You try to avoid me, doesn't work - you love me. You say you're gonna leave me, but you're days with me become longer. Do I love you? Perhaps I want to love you, perhaps I want to kill you. I want to let you believe that I love you. Maybe I do. Or maybe I just want to see you suffer. Pain for you, is pleasure for me.
Sedan jag har skaffat våg har jag insett hur jag sakta men säkert börjar bli beroende av den. Jag vill väga mig varje gång jag är på toaletten. Jag vaknar på morgonen och fasar över vågen. Jag kommer hem till vågen. Mitt humör reflekteras från vågen. En samansatt siffra som symboliserar min vikt. Vad symboliserar min vikt då? INGENTING. Typ, öh - kontroll och styrka? Paulina, du känner dig själv så pass bra att du vet att du lurar dig själv. Det spelar ingen roll att du vet om att det är fel när du ändå väljer att göra fel.
Problemet är, varför vill du skada dig själv? Idag satt jag på busshållplatsen och var lite nedstämd över dagens morgonvikt. Jag fick plötsligt en tanke om att ta en kniv eller ett rakblad och skära ett djupt sår i min armled som straff. WHAT? Varför skulle jag ville göra det? Hade aldrig gjort det eftersom jag hade dött av förudmjukelse om någon hade sett det. Men det hade känts skönt på något sätt.
Jag ska ut ikväll igen såklart och ångesten inför hur jag kommer se ut i mina kläder börjar redan växa. Det sista jag vill är att känna mig tjock. Och jag ska äta hos en kompis och dricka vin, mycket trevligt. Men det håller emot jättemycket. Dock är min gyllene regel att aldrig låta ätstörningen ta över mitt sociala liv. Så middag blir det=) Dessutom blir det en fylla senare så då måste jag ta hand om mina matintag. YEAH.
En annan sak. Jag tänkte göra en viktkurva! Jag ska registrera mina vikter varje dag och sedan se hur det utvecklas
Under höstterminen har det gått från 52 till 47 och under julen och nyår nådde jag 46 sedan har jag gått upp till 47 igen. Men det finns ännu tid kvar och jag måste sätta mål så att jag kan pressa mig själv till 44kg.
[x] 52
[x] 51
[x] 50
[x] 49
[x] 48
[x] 47
[ ] 46
[ ] 45
([ ] 44)
Jag lovade mig själv att jag bara skulle ner till 45, men det känns så lite att bara ha ett 2kgs-mål. Tänkte ha 44 som en säkerhetsvikt. Att om jag väger 44 kan jag tillåta mig själv äta lite mer för att hålla mig mellan 44 och 45.
Ska väga mig nu.
Fan vad jag är snygg idag btw. Ska på fest och har ingen bh på mig för att det är en halterneck som jag har på mig som visar typ hela ryggen. Som tur är har jag minimala bröst så det varken stör synen eller känslan :) Det ska bli kul ikväll. Hoppas dock att ingen kommenterar på mig bhlösa outfit. Känner mig relativt smal också så det är bra. Dock måste jag äta ikväll :( Fan. Jag lovar, om den maten kommer ändra min känsla idag så kommer jag vara så otroligt arg. Kommer nog spy upp maten för att få fram rätt känsla. JA, så långt får det gå! Fast måste vara varsam för sminket och så att det inte låter. Förhoppningsvis är det hög musik hos Sofie så hon inte hör. Fan, hoppas jag inte kommer behöva göra det. Ska äta väldigt sakta och ytterst lite. Men jag får skuldkänslor för att jag vill verkligen äta normalt för hennes skull eftersom hon gör middag till oss. JAG VÄGRAR BLI MÄTT. Jag känner redan ångesten. Hur min mage kommer putas ut, hur armar, ben, rumpa, höfter kommer kännas betydligt mycket större efter måltiden. Jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte.
SNÄLLA GUD, låt denna känslan vara kvar till resten av kvällen. Snälla, snälla, snälla.
Okej nu kom mamma, ska börja dra mig, puss
Kommentarer
Trackback
