A beautiful little fool
Jag är en hemsk människa. Om folk hade vetat vilka elaka tankar jag tänkte om vissa ibland så hade de nog inte velat prata med mig längre
Är skitsugen på kaffe, men lovade mig själv att inte packa ner vikt på mig själv ikväll om jag nu ska lyckas med lite viktnedgång till imorgon. Vägde mig nyss nu på kvällen och väger exakt lika mycket som imorse, så förmodligen om några timmar (efter lite plugg och sömn) så kommer vågen visa på lite färre siffror.
Som om det vore så jävla viktigt egentligen. Vem bryr sig. Drick ditt kaffe. Vätskevikt säger ingenting om hur tjock eller smal du är. Du är ju redan smal och kan inte bli tjock över en natt.
Bla, bla, bla, håll käften din jävla bessewiesser.
Men för att återgå till mitt tidigare påstående om min elakhet. Egentligen är jag bara mänsklig. Alla har väl elaka sanningar om ens uppfattning och omdömde om folk. Det känns som jag lurar folk när jag är trevlig ibland. För ibland vill jag bara ställa mig framför deras ansikten och skrika: YOU CAN JUST SHUT THE FUCK UP CAUSE IM NOT LISTENING ANYWAY!!!
Det som oroar mig mest dock är faktumet att jag är så pass manipulativ. Hade jag velat hade jag kunnat töja på gränserna ganska så rejält, men jag försöker hålla mig inom moralens ramer. Men ibland händer det att jag i desperation begår små "brott" för min egna vinst. Visserligen får det mig att känna mig som en aning sämre människa, men samtidigt så kan jag inte låta bli att göra så ibland.
Ibland känns det också som att jag inte förtjänar vara vän med de riktigt goda människor. De människor som kämpar för att göra rätt hela tiden. Människor som är försiktiga i sitt agerande. Eller så menar jag helt enkelt att jag inte passar med sådana människor, för att jag själv är så explosiv av mig. Jag gör fula saker hela tiden. Vissa mindre skadliga, andra mer.
Nåväl.
Idag har jag bytat ut mina skinny-girles till mat och dryck :) Är inte direkt sugen på sallad men tycker bilden är fräsch.
Sanningen är att jag egentligen borde plugga till ett prov, och därför bestämde jag mig för att lägga några ord i min blogg för att fördriva tiden och göra något mindre tråkigt istället. Vågar fortfarande inte lägga upp bilder på mig själv, om så vore att någon skulle hitta mig och tänka: "Vänta... var har jag sett henne? Är det inte hon som... Oh my God, det ÄR hon! Inte visste jag att hon var så jävla störd i huvudet. Hon som såg nåågerlunda normal ut!" Instant fail.
Några dagar efter ser jag denna person på skolan eller på stan eller nånstans och brister ut ett glatt "hej" men får en plågsam och påtvingad hälsning tillbaka. Så nej, tack. Inga bilder på mitt vackra ansikte inte.
Jag längtar till helgen, men ändå inte. Längtar till fredagen och dess händelser med fest och dylikt men jag längtar verkligen inte till lördagmorgonens ångest när man vaknar och det första man tänker på är: "Oh my God, Internal Assessment, English Oral, Biology Practical Design, CAS, TOK....!!!" Kräkning säger jag bara. Ingen ätstörningskräkning då utan en "hej jag mår illa, har du en platspåse jag kan spy i?". Jag vill verkligen inte. Ah. Men okej, Paulina. En dag i taget.
Det var något mer jag ville få sagt innan jag avslutade mitt bloggande. Hmpf. Tyyyyp... Näeeh. Jag är på cphumör när jag är stressad och rastlös. Helst av allt vill jag bara gå och lägga mig. Men jag har prov om 9 timmar. Herrejävlar. Nio timmar. Dö. Ångest. Dö.
Nej okej, jag har inte så mycket ångest. Annars hade jag inte babblat så mycket här. Eller?... Eller?
Jag får glädja mig att detta är inga final exams och dessutom inga mock exams heller, endast ÖVNING.
Bla bla bla jag hatar när jag ska låta smart. Jag ska avsluta inlägget med mitt favoritcitat från en av alla de tråkiga IB böckerna jag har läst under min skoltid (okej, vissa böcker var ändå någerlunda bra... som denna... faktiskt riktigt bra om jag måste vara ärlig). Detta citat tycker jag stämmer så jävla bra på ett sätt.
"I'm glad it's a girl. And I hope she'll be a fool — that's the best thing a girl can be in this world, a beautiful little fool."
Daisy, The Great Gatsby, F.Scott Fitzgerald (1925)
Är skitsugen på kaffe, men lovade mig själv att inte packa ner vikt på mig själv ikväll om jag nu ska lyckas med lite viktnedgång till imorgon. Vägde mig nyss nu på kvällen och väger exakt lika mycket som imorse, så förmodligen om några timmar (efter lite plugg och sömn) så kommer vågen visa på lite färre siffror.
Som om det vore så jävla viktigt egentligen. Vem bryr sig. Drick ditt kaffe. Vätskevikt säger ingenting om hur tjock eller smal du är. Du är ju redan smal och kan inte bli tjock över en natt.
Bla, bla, bla, håll käften din jävla bessewiesser.
Men för att återgå till mitt tidigare påstående om min elakhet. Egentligen är jag bara mänsklig. Alla har väl elaka sanningar om ens uppfattning och omdömde om folk. Det känns som jag lurar folk när jag är trevlig ibland. För ibland vill jag bara ställa mig framför deras ansikten och skrika: YOU CAN JUST SHUT THE FUCK UP CAUSE IM NOT LISTENING ANYWAY!!!
Det som oroar mig mest dock är faktumet att jag är så pass manipulativ. Hade jag velat hade jag kunnat töja på gränserna ganska så rejält, men jag försöker hålla mig inom moralens ramer. Men ibland händer det att jag i desperation begår små "brott" för min egna vinst. Visserligen får det mig att känna mig som en aning sämre människa, men samtidigt så kan jag inte låta bli att göra så ibland.
Ibland känns det också som att jag inte förtjänar vara vän med de riktigt goda människor. De människor som kämpar för att göra rätt hela tiden. Människor som är försiktiga i sitt agerande. Eller så menar jag helt enkelt att jag inte passar med sådana människor, för att jag själv är så explosiv av mig. Jag gör fula saker hela tiden. Vissa mindre skadliga, andra mer.
Nåväl.
Idag har jag bytat ut mina skinny-girles till mat och dryck :) Är inte direkt sugen på sallad men tycker bilden är fräsch.
Sanningen är att jag egentligen borde plugga till ett prov, och därför bestämde jag mig för att lägga några ord i min blogg för att fördriva tiden och göra något mindre tråkigt istället. Vågar fortfarande inte lägga upp bilder på mig själv, om så vore att någon skulle hitta mig och tänka: "Vänta... var har jag sett henne? Är det inte hon som... Oh my God, det ÄR hon! Inte visste jag att hon var så jävla störd i huvudet. Hon som såg nåågerlunda normal ut!" Instant fail.
Några dagar efter ser jag denna person på skolan eller på stan eller nånstans och brister ut ett glatt "hej" men får en plågsam och påtvingad hälsning tillbaka. Så nej, tack. Inga bilder på mitt vackra ansikte inte.
Jag längtar till helgen, men ändå inte. Längtar till fredagen och dess händelser med fest och dylikt men jag längtar verkligen inte till lördagmorgonens ångest när man vaknar och det första man tänker på är: "Oh my God, Internal Assessment, English Oral, Biology Practical Design, CAS, TOK....!!!" Kräkning säger jag bara. Ingen ätstörningskräkning då utan en "hej jag mår illa, har du en platspåse jag kan spy i?". Jag vill verkligen inte. Ah. Men okej, Paulina. En dag i taget.
Det var något mer jag ville få sagt innan jag avslutade mitt bloggande. Hmpf. Tyyyyp... Näeeh. Jag är på cphumör när jag är stressad och rastlös. Helst av allt vill jag bara gå och lägga mig. Men jag har prov om 9 timmar. Herrejävlar. Nio timmar. Dö. Ångest. Dö.
Nej okej, jag har inte så mycket ångest. Annars hade jag inte babblat så mycket här. Eller?... Eller?
Jag får glädja mig att detta är inga final exams och dessutom inga mock exams heller, endast ÖVNING.
Bla bla bla jag hatar när jag ska låta smart. Jag ska avsluta inlägget med mitt favoritcitat från en av alla de tråkiga IB böckerna jag har läst under min skoltid (okej, vissa böcker var ändå någerlunda bra... som denna... faktiskt riktigt bra om jag måste vara ärlig). Detta citat tycker jag stämmer så jävla bra på ett sätt.
"I'm glad it's a girl. And I hope she'll be a fool — that's the best thing a girl can be in this world, a beautiful little fool."
Daisy, The Great Gatsby, F.Scott Fitzgerald (1925)
Kommentarer
Trackback
