Smile like you mean it

Torsdag. Bara en dag kvar till en fredag. Efter fredagens festligheter återstår det en lördag, fylld med "jag borde" ångest och stress. På söndag kommer lidelsen, den fruktansvärda känslan av stress som slukar sönder alla ens hjärnceller och gör en trött i kroppen. På måndagen smäller det:
  • English A2 HL - Individual Oral Commentary
  • Psychology HL - Internal Assessment
  • Biology SL - Practical Design
  • CAS diary and 3 questions of the month answered
Jag var tvungen att lägga upp en avslappnande bild för att balansera ut all ångest... På tal om en sak relaterande till ångest men ändå inte. Mat. Imorse vägde jag mig och jag har gått ner 0.4kg vilket är jävligt skönt. Till imorgon måste jag ha gått ner 0.6kg och när jag kom hem idag, efter att jag hade ätit och spytt, så vägde jag mig igen och såg att jag hade behållt min morgonvikt. Detta betyder då att jag inte får äta något mer idag, vilket är tveksamt. Vi får se hur långt jag klarar mig. Ska väga mig runt åtta tiden igen och om jag har gått ner tills dess (vi pratar om några hekto nu) så tar jag ett äpple. Kanske. Eller en kopp kaffe. Men det väger så mycket. Ah, varför kan jag inte nöja mig med långsam viktnedgång? -.-

Återigen borde jag plugga nu istället för att kontemplera om vikt och spyor. Igår gick jag och la mig utan att ha pluggat tillräckligt, vilket slutade med att jag imorse inte pallade mig upp ur sängen utan sov en extra en och en halvtimme. Kom till skolan efter en kvart efter att jag hade slutat för dagen, helt i onödan egentligen. Jag stack till skolan för att undvika tillfället att äta och spy, men det misstaget begicks ju så fort jag kom hem ändå. Slöseri med tid och pengar, säger jag bara. Fast ändå inte, fick träffa lite folk och prata ut lite så det är åtminstone bra. Fast samtidigt kunde jag suttit hemma och råpluggat. Men nej, jag är ju så dålig. Jag kan inte plugga. Jag är dåligt, dålig, dålig, dålig. Kan inte ens hålla mig till svält utan jag måste hela tiden stoppa nästan blödande fingrar i halsen för att få upp allt mitt misslyckande.



En kompis ringde precis och gav mig en brilliant idé. Jag ska ta en tupplur, så jag skriver mer om en timme typ! :)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0