"Don't do things today, that's what tomorrow is for"
En vän till mig sa detta idag. Tyckte det lät härligt. Bra livsfilosofi...ish. Egentligen inte. Egentligen ska man bara duktig och göra allt i tid. Egentligen ska man lära sig utav sina misstag och aldrig repetera dem. Egentligen ska man vara ideal, perfekt, en stark individ som bygger tjockare och tjockare skal för varje år som passerar.
Jag går och lägger mig varje natt och påbörjar en fördröm om ett liv bortom mitt nuvariga liv, jag med lite mer ålder, som lever livet. Jag, som alla andra, drömmer ofta om sex, pengar, shopping och andra relationer. Oftast om sex då. Roligast är det att skapa små "avsnitt", det vill säga att man spelar upp olika scenarion i sitt huvud varje gång innan man somnar. Kvinna förför ung man; kvinna har sex med en upptagen man; kvinna har sex med sin bästa kompis och så vidare. Ibland när jag känner för det kan jag även tänka på folk som jag känner nu och spela upp scenarion som ändå är sannolika. Vissa saker som aldrig aldrig ALDRIG kommer att hända, men andra saker som möjligtvis kanhända.
Det värsta med dessa drömmar är att de ibland stoppas av tankarna. De kommer krypande och tränger igenom varenda nervimpuls. Parasit, parasit, parasit. Inkräktare! Ut ur mina tankar, sluta ockupera mina drömmar, bort bort bort! Men dom försvinner inte, utan istället så jäser dem och ger mig huvudvärk. Jag drömmer om hur livet kommer förändras när jag är jättesmal. Hur alla kommer se att jag har lyckats och beundra mig i hemlighet. Hur lyckan accelerar när vågen visar mindre, hur stolt jag kommer vara av att vara benig. Dessa tankar gör mig dum och på ett sätt döver de alla andra tankar, där vissa av dom är smärtsamma. Det är skönt att oroa sig för sin vikt istället för andra saker ibland. Vikten kan jag kontrollera, om jag så vill. Det att jag inte är diciplinerad nog är en annan sak. Ah.
Jag vet att jag kommer känna mig äcklig när jag är för smal. Jag kommer känna mig svag och liten. Jag kommer inte känna mig lika stolt för att rädslan att gå upp i vikt kommer bli ännu större och jag kommer leva i konstant panik. Jag vill inte, men ändå vill jag.
Jag vill inte tillbaka till anorexin, absolut inte. Men hade varit skönt att få stanna halvvägs.
Jag ska börja ta risker
Jag måste börja våga mer. Ta chanser, vara mer impulsiv (iaf när det gäller vissa grejer)
Jag ska våga känna efter
Tänka lite mindre, leva luftigare
Måste bli ärlig mot mig själv och andra
Just nu lever jag det ultimata livet förutom en del detaljer som saknas. Jag känner mig som ett pussel vars alla pusselbitar ligger på plats förutom ett fåtal som saknas eller har hamnat fel.
Men jag är lycklig.
Jag är så lycklig att jag känner mig som att om jag spänner mig riktigt hårt så kommer glitter falla ut ur mig.
Men nu väntar mig några jobbiga månader och lyckan kan försvinna närsomhelst.
Jag behöver närhet och bekräftelse. Någon som tror på mig då jag börjar tveka.
Och jag behöver någon att dela med mig med.
Dessa personer finns redan i mitt liv
Mest av allt behöver jag någon som inte vill släppa taget om mig, som bara vill ligga där i sängen och hålla om mig hela natten. Han behöver inte säga något. Bara vara där.
Nu måste jag återgå till studierna.
Jag går och lägger mig varje natt och påbörjar en fördröm om ett liv bortom mitt nuvariga liv, jag med lite mer ålder, som lever livet. Jag, som alla andra, drömmer ofta om sex, pengar, shopping och andra relationer. Oftast om sex då. Roligast är det att skapa små "avsnitt", det vill säga att man spelar upp olika scenarion i sitt huvud varje gång innan man somnar. Kvinna förför ung man; kvinna har sex med en upptagen man; kvinna har sex med sin bästa kompis och så vidare. Ibland när jag känner för det kan jag även tänka på folk som jag känner nu och spela upp scenarion som ändå är sannolika. Vissa saker som aldrig aldrig ALDRIG kommer att hända, men andra saker som möjligtvis kanhända.
Det värsta med dessa drömmar är att de ibland stoppas av tankarna. De kommer krypande och tränger igenom varenda nervimpuls. Parasit, parasit, parasit. Inkräktare! Ut ur mina tankar, sluta ockupera mina drömmar, bort bort bort! Men dom försvinner inte, utan istället så jäser dem och ger mig huvudvärk. Jag drömmer om hur livet kommer förändras när jag är jättesmal. Hur alla kommer se att jag har lyckats och beundra mig i hemlighet. Hur lyckan accelerar när vågen visar mindre, hur stolt jag kommer vara av att vara benig. Dessa tankar gör mig dum och på ett sätt döver de alla andra tankar, där vissa av dom är smärtsamma. Det är skönt att oroa sig för sin vikt istället för andra saker ibland. Vikten kan jag kontrollera, om jag så vill. Det att jag inte är diciplinerad nog är en annan sak. Ah.
Jag vet att jag kommer känna mig äcklig när jag är för smal. Jag kommer känna mig svag och liten. Jag kommer inte känna mig lika stolt för att rädslan att gå upp i vikt kommer bli ännu större och jag kommer leva i konstant panik. Jag vill inte, men ändå vill jag.
Jag vill inte tillbaka till anorexin, absolut inte. Men hade varit skönt att få stanna halvvägs.
Jag ska börja ta risker
Jag måste börja våga mer. Ta chanser, vara mer impulsiv (iaf när det gäller vissa grejer)
Jag ska våga känna efter
Tänka lite mindre, leva luftigare
Måste bli ärlig mot mig själv och andra
Just nu lever jag det ultimata livet förutom en del detaljer som saknas. Jag känner mig som ett pussel vars alla pusselbitar ligger på plats förutom ett fåtal som saknas eller har hamnat fel.
Men jag är lycklig.
Jag är så lycklig att jag känner mig som att om jag spänner mig riktigt hårt så kommer glitter falla ut ur mig.
Men nu väntar mig några jobbiga månader och lyckan kan försvinna närsomhelst.
Jag behöver närhet och bekräftelse. Någon som tror på mig då jag börjar tveka.
Och jag behöver någon att dela med mig med.
Dessa personer finns redan i mitt liv
Mest av allt behöver jag någon som inte vill släppa taget om mig, som bara vill ligga där i sängen och hålla om mig hela natten. Han behöver inte säga något. Bara vara där.
Nu måste jag återgå till studierna.
Kommentarer
Trackback
