Brinn hjärtat, brinn...
Fortune cookie: Love is the best medicine for a broken heart
Inatt drömde jag att jag hade sex. För första gången i en dröm. Det var underbart. Fast själva akten var mycket kortvarig för att jag vaknade såklart så fort det började. Typiskt. Men det känns ändå bra. Nästa gång kanske jag drömmer fullt ut.
Haha. Jag älskar att sova nuförtiden. Det känns så bra att komma bort från verkligheten och vara någonstans där det inte finns några krav. Ingen stress. Inget Du måste plugg, Du måste äta, Du får inte spy, Gör ingen besviken, Spendera inte för mycket pengar, Vakta din mun, Säg inte så, Gör inte så. Man kan bara vara. Bara vara.
Igår när åt min fortune cookie igår och läste vad det stod blev jag helt förblundad. Fan. Det är ju sant. Jag vill verkligen bli kär. Lyckligt kär. Jag vet att jag förtjänar det och jag vet att det kommer ske förr eller senare, men ändå känns det som att Gud försöker lära mig en del saker innan jag får min chans. Jag tycker ändå att jag har gjort framsteg när det gäller kärleken. Med tiden lär jag mig att anpassa mig och våga mer. Förstår inte vad det är jag är rädd för. En vacker dag kommer jag bli sårad, dumpad kanske även bedragen. Det händer väl alla och det är väl bäst att låta saker och ting ske och inte oroa sig för konsekvenser. Jag vet att jag förtjänar den känslan, att vara kär. Men ändå väljer jag ofta att låta den passera eller förtvina.
Jag har insett att jag är en av de personer som har ett stort medvetande och vet mycket hur saker och ting bör vara, men som samtidigt inte litar på logiken för hon är rädd att den kommer svika. Ofta händer det att man gör någonting som anses vara bra, men sedan inom kort inser man att man har förlorat på det.
Det smärtar mer att göra rätt och ha fel än att göra fel och ha fel.
Just nu, vad som är händer, var jag är än, hur jag än mår, så vill jag bara ner i vikt. Jag vill ner, ner, ner. Jag vill ner till 45kg, 100 punds. Ha ett BMI på 17.5 och vara nöjd. Nöjd. Lycklig. För viktminskning är ju lika med lycka. Det vet jag för jag var ju så lycklig när jag led av anorexi.... (för dom som inte förstår sig på sarkasm vill jag bara påpeka att jag var sarkatisk).
Jag är sjuk just nu. Har en förkyldning som tvingar mig att sitta hemma när jag ännu en gång vill ut och vara social. Känns jättekonstigt att stanna hemma ikväll. Kan nästan inte tro det. Jag måste kunna övertala min mamma.
Nu sitter jag och dricker te med citron och honung och försöker komma på någon bra udanflykt. Men om jag nu får åka in till stan kommer vi sitta på möllan och ta en öl eller cider -- kalorier som jag inte vill stoppa i mig. Kanske tar en fika istället? Usch. Kanske bäst att stanna hemma och inte stoppa i sig onödiga kalorier. Men nej, fika! Ah idiot Paulina håll käften innan jag blir irriterad. Det är klart att din vän är värd de där kalorierna. Du kan svälta imorgon.
Inatt drömde jag att jag hade sex. För första gången i en dröm. Det var underbart. Fast själva akten var mycket kortvarig för att jag vaknade såklart så fort det började. Typiskt. Men det känns ändå bra. Nästa gång kanske jag drömmer fullt ut.
Haha. Jag älskar att sova nuförtiden. Det känns så bra att komma bort från verkligheten och vara någonstans där det inte finns några krav. Ingen stress. Inget Du måste plugg, Du måste äta, Du får inte spy, Gör ingen besviken, Spendera inte för mycket pengar, Vakta din mun, Säg inte så, Gör inte så. Man kan bara vara. Bara vara.
Igår när åt min fortune cookie igår och läste vad det stod blev jag helt förblundad. Fan. Det är ju sant. Jag vill verkligen bli kär. Lyckligt kär. Jag vet att jag förtjänar det och jag vet att det kommer ske förr eller senare, men ändå känns det som att Gud försöker lära mig en del saker innan jag får min chans. Jag tycker ändå att jag har gjort framsteg när det gäller kärleken. Med tiden lär jag mig att anpassa mig och våga mer. Förstår inte vad det är jag är rädd för. En vacker dag kommer jag bli sårad, dumpad kanske även bedragen. Det händer väl alla och det är väl bäst att låta saker och ting ske och inte oroa sig för konsekvenser. Jag vet att jag förtjänar den känslan, att vara kär. Men ändå väljer jag ofta att låta den passera eller förtvina.
Jag har insett att jag är en av de personer som har ett stort medvetande och vet mycket hur saker och ting bör vara, men som samtidigt inte litar på logiken för hon är rädd att den kommer svika. Ofta händer det att man gör någonting som anses vara bra, men sedan inom kort inser man att man har förlorat på det.
Det smärtar mer att göra rätt och ha fel än att göra fel och ha fel.
Just nu, vad som är händer, var jag är än, hur jag än mår, så vill jag bara ner i vikt. Jag vill ner, ner, ner. Jag vill ner till 45kg, 100 punds. Ha ett BMI på 17.5 och vara nöjd. Nöjd. Lycklig. För viktminskning är ju lika med lycka. Det vet jag för jag var ju så lycklig när jag led av anorexi.... (för dom som inte förstår sig på sarkasm vill jag bara påpeka att jag var sarkatisk).
Jag är sjuk just nu. Har en förkyldning som tvingar mig att sitta hemma när jag ännu en gång vill ut och vara social. Känns jättekonstigt att stanna hemma ikväll. Kan nästan inte tro det. Jag måste kunna övertala min mamma.
Nu sitter jag och dricker te med citron och honung och försöker komma på någon bra udanflykt. Men om jag nu får åka in till stan kommer vi sitta på möllan och ta en öl eller cider -- kalorier som jag inte vill stoppa i mig. Kanske tar en fika istället? Usch. Kanske bäst att stanna hemma och inte stoppa i sig onödiga kalorier. Men nej, fika! Ah idiot Paulina håll käften innan jag blir irriterad. Det är klart att din vän är värd de där kalorierna. Du kan svälta imorgon.
Kommentarer
Trackback
