In the flesh?

- Förlåt, det var aldrig meningen att göra dig såhär besviken. Det måste vara otroligt jobbigt för dig att känna att du inte längre kan kontrollera mig så som du kanske kunde när jag var yngre.

Det kan inte vara lätt att vara förälder, man vill ju bara sina barn väl samtidigt som man måste upperätthålla sin förälderroll. Måste vara svårt att balansera. Måste vara ännu svårare att sätta gränser. När är det okej, när räcker det, hur pass mycket ansvar ska barnet ha? Vem åsikt ska man lita på? Sin egen, eller majoritetens?

Jag uppskattar det verkligen att de bryr sig och jag vet att de oroar sig hela tiden. Innerst inne vill de bara att jag ska må bra och sluta skada mig själv. Frustrationer och ilska väcks av faktumet att de ser att jag inte kämpar. Och det förstår jag. Det gör mig också otroligt ledsen att veta att man är en sådan börda för sina föräldrar. Konsekvenserna av deras oro är väldigt ångestgivande, tyvärr. Mamma ville väga mig häromdagen men jag skjöt upp det till söndag istället. På söndag tänker jag vägra igen. Jag tänker inte låta henne mig vägas. Varför? För att om hon har kontroll över min vikt kan hon likaväl ha kontroll över min viktnedgång. Samma sak som min pappa försöker tvinga mig (enligt mig) "förbjuden mat" som pasta, potatis, kött etc. Sedan håller han mig från toaletten i flera timmar. Det är då jag försöker övertala mig själv att de bara gör de för att de vill att jag ska bli frisk. Men det enda jag kan tänka på är hur arg jag är på dem. I frustrationer som dessa har jag bara lust att skrika: "JAG HATAR DIG DU BARA FÖRSTÖR DET FÖR MIG KAN DU INTE BARA LÄMNA MIG I FRED SÅ ATT JAG KAN SVÄLTA OCH KRÄKAS IFRED?!?!?!?!?!?!?!?!?!?!"

* * *

Nästa dag

Ingenting känns värdefullt just nu. Har fruktansvärt mycket skolarbete som jag borde koncentrera mig på men koncentrationen har försvunnit och jag är bara uppslukad av ångest. Är trött och har ont i magen, men mest av allt ont i själen. Borde stanna hemma idag och plugga men jag orkar inte vara ensam med mina tankar. Orkar heller inte umgås med folk när jag mår såhär dåligt.



Gick och la mig lite i sängen och sjönk in i ångesten. Efteråt insåg jag hur lite jag försöker, och direkt efter satte jag på musik och började städa undan allt stök i mitt rum och i hallen. Mår mycket bättre nu. ÄNTLIGEN. Kanske sticker ut ikväll i alla fall HEHE.

Woah, humörsväningar.

Spin me around again and rub my eyes - this can't be happening