Love always remains

A baby is born, crying out for attention.
Han frågar mig hur jag mår och jag tänker efter lite för att ge honom ett ärligt svar. I mitt huvud dyker det upp ett flertal beskrivningar, alla kontrasterar varandra. Hur mår jag egentligen? Min pappa sa till mig häromdagen att jag inte vet hur dåligt jag mår förrän jag mår bra, och då kommer jag titta tillbaka i tiden och tänka 'hur kunde jag leva ett sådant liv?'. Men om jag nu mår bra, och tror att jag mår bra, varför kan det inte räcka? Eller har jag så pass dålig självinsikt att jag inte själv inser att jag mår dåligt? Tror jag nämligen att jag mår bra av att må dåligt? Vem bestämmer vad som är bra eller dåligt för mig. Ingen skulle kunna hålla med mig om att ett liv med svälttankar och kräkningar är ett lyckligt liv. Men ändå är jag lycklig? Eller...?
Mm, det trodde jag också. Idag på bussen vägen hem satt jag mitt uppe bland mina ångestfyllda tankar, och försökte ifrågasätta varenda negativ tanke. Det började med negativa tankar om mig själv, sedan övergick det till ett överjag som försökte ställa mitt ätstörda jag mot väggen. Därpå kom tårarna, och mascaran följde med. Jag grät. Vet inte ens varför, jag bara grät. Tårarna bara rann och egentligen ville jag skrika av frustration.
Jag grät för att jag börjar tappa kontroll. Och jag grät för att jag visste (och vet inte) hur jag ska återfå den kontrollen. Jag grät för att jag inte vill stoppa mig själv från att bli fast. Det är någonting inom mig som tvingar mig dit. Egentligen vill jag inte dit själv. Egentligen vet jag att svält är inte lika med kontroll utan tvärtom. Egentligen vet jag att ju mer jag går ner desto mer kommer jag vilja gå ner för desto mer ångest kommer jag ha. Egentligen vet jag att jag kan vara lycklig och frisk.
Men jag vet inte.
När folk frågar mig hur det går nuförtiden brukar jag säga "bättre" för det gör det i och för sig. Men när jag frågar mig själv: "Paulina, kan man verkligen säga att det är bättre när man kräks 1ggr/dagen istället för 4ggr/dagen?" Kan man det?
Har för mycket ångest för att skriva nu märker jag.
Skol och matångest.
Måste skriva klart vissa saker till imorgon
och åt precis skitstor middag och drack kaffe. supermätt
Detta är vad jag åt:
Sockerärtor
Mini majs
1 avokado
Körsbärstomater
+ Thai Hot Chili sause
kaffe m. sojamjölk + suketter
<3
Kommentarer
Trackback