But don't you know that only fools are satisfied?


(Jag måste ha varit 43kg där)
Saknad.

Vad är det jag saknar med det? Faktumet att jag höll mig till svälten och gick ner i vikt? Det är ju en mycket bättre metod än att hetsäta och förlita sig på hoppet om att man kommer få upp allting? Det var tider då. Då jag spenderade 45 minuter på toaletten och försökte tömma min magsäck, men förgäves. Då hatade jag mig själv för att jag inte kuna framkalla kräkningar. Nu önskar jag att jag var fyra år tillbaka, och kunde glädjas av detta faktum. Helt uppriktigt så vet jag inte om jag önskar att jag aldrig hade lärt mig det. För det är ju förvisso en snabb lösning på ett misslyckande, och oftast funkar det som det ska. Hade dock varit bättre om jag kunde endast göra det då och då, och inte varje dag eller flera gånger om dagen som nuförtiden.

Varje dag säger jag till mig själv att jag ska sluta. Varje dag uttrycker jag mitt hat för det, på sista tiden har det bidragit med en hel del tårar och skrik, men ingenting förändras. Säg mig, varför ska det vara så oerhört svårt? Igår var jag ute på en promenad och tänkte på just detta. Med vilja kan man göra mycket, har jag alltid sagt till mig själv, dessutom har andra sagt det till mig också, och detta uttryck har väl också farit bland andra människor som längtar efter en förändring eller vill förändra något hos någon annan. If there is a will, there is a way. Men är det verkligen så lätt? Åtminstone i en sådan sak som det här så krävs det inte endast vilja. Vilja är en av de viktigaste ingredienserna till en förändring av något slag, men det är absolut inte den enda. Kraft är en annan viktig ingrediens. Det räcker inte bara att vilja sluta kräkas, man måste kämpa otroligt mycket. Varje liten tanke som triggar hjärnan måste man tysta ner, trampa på, kasta bort eller överrösta. Medan man håller på att avkasta en tanke, dyker en annan upp. Så som bakterier delar sig i celldelning, likaså är det med dessa triggande tankar. Till slut orkar man inte kämpa emot och man ger upp. För man vet, att känslomässigt så njuter man av det. För det är ingen misslyckande om målet ändå kan uppnås. Det är som att vara tvungen att blunda när man ändå kan ha ögonen öppna. Så pass onaturligt känns det för mig att tänka på rätt sätt.

Jag har slutat lura mig själv att jag vill bli frisk helt och hållet. Jag vill bara sluta kräkas så att jag kan svälta istället. Detta är något bara jag vet och bara jag ska veta detta för annars lär någon lida av det. Det känns bara så omöjligt och absurt att sluta nu. Om det så bara gick. Helt ärligt så tror jag aldrig att jag kommer vara okej med maten. Jag kan bli så pass frisk att jag kan äta mina tre mål om dagen och behålla dem - men det måste då vara nyttig mat, dvs. low fat, low carb.
Jag tror bara att jag kan komma så pass långt att jag kan unna mig högst tre pizza-slices vid något väldigt unikt tillfälle. Och detta trivs jag ändå med. Jag ska komma dit någon dag.

Men först måste jag ner i vikt.
(vilken motsägelse, huh)

Idag vaknade jag och minuter senare var jag i köket och förberedde mat...

Detta är vad jag åt till frukost:
- 2 ägg
- majonäs
- 1 paket makrill i tomatsås
- 350g vita bönor i tomatsås
- 6 knäckebröd
- 1dl kellogs K special
- 1½dl A-fil
- ½ sats chokladbollssmet (100g smör, 0.75dl socker, 1 msk kakao, 1.5dl havregryn)

Och till detta drack jag:

- 1 stor kopp kaffe m. sojamjölk
- 1 kopp te m. sojamjölk
- ½ glas apelsin juice
- 2 glas coca cola
- Kranvatten

Sedan var det dags för toaletten och jag kämpade och kämpade och kämpade men konstigt nog fick jag inte upp alls mycket. Därefter kom ångesten och tårarna började spruta ut ur ögonen. Jag spenderade en halvtimme i ett evigt försök sedan cirka en timme la jag ner på ett hysterianfall med tårar och skrik. Tankar som "Hur ska jag kunna gå ut ikväll när jag är såhär tjock?" och en massa ilska över hur misslyckad jag är som åt och en massa andra tankar som jag nu inte minns längre. Hur som helst, efter mitt gråtanfall försökte jag igen och efter det så gick det. Kanske därför jag är så lättad. Borde inte vara det för att jag har ökat min morgonvikt med 0.2kg. Men äter jag ingenting mer idag så kommer jag förmodligen gå ner tills ikväll.

JAG SKA VARA SMAL.



Nu har jag precis duschat och gjort mig ren och fräsch. Ska ta tag i disken och städa upp lite i mitt rum sedan måste jag tyvärr plugga.

Det ska bli skitkul ikväll :D




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0