You talk the talk but you don't walk the walk.
Idag gick det bra, idag kände jag mig smal och fin. Jag kräktes upp frukosten, kom hem och åt för andra gången runt elva tiden och kräktes upp den också. Emellanåt har jag druckit kaffe och druckit drinkar. Öh, öh. Vadå "gick bra"? Självkritik är viktigt, men vad har det för nytta när ingen lyssnar? Jag gör såhär bara för att det är nyår imorgon. Vill känna mig smal i min klänning. Idag när jag kom hem satt jag och klämde mina höftben med händerna. Kunde känna hela höftbenet. Ändå spydde jag upp min kvällsmat. Varför, varför, varför. Jag undrar bara varför jag inte inser att jag måste äta för att överleva. Ah. Och var försvann rädslan för tandlossning? Nej det kommer inte hända idag eller imorgon men det kan hända nästa år. Sluta för fan, sluta!
Imorgon kommer nog bli lyckat :) Hoppas jag. Iih.Party party! Måste sova nu tycker jag. Kommer dock inte göra det. Vill egentligen blogga om mina killissues, men jag har det redan sorterat i huvudet och det är en sådan sak jag kan diskutera med mina vänner. Om mina störda matvanor måste jag vara relativt tyst om, och därför har jag denna blogg.
Jag vill bli kär, dock.
Jag tror jag är den sortens person som kan förälska mig lätt men som behöver mycket bekräftelse innan jag kan tillåta mig själv bli kär på riktigt. Jag stänger av känslorna om jag inte får samma respons av killen. Känslorna finns fortfarande kvar, men dom ligger under så många lögner som jag intalar mig själv. Nej, du tycker inte om honom. Du vill bara ha någon, och han råkar vara där. Nej, ni hade inte passat ihop. Ni är allt för olika. Alltid, alltid, varenda en. Jag bortförklarar alla möjligheter. Vad är det jag är rädd för?
Jag vill inte vara i ett ytligt förhållande, jag vill vara med någon jag kan anse vara min bästa vän samt någon jag är sjukligt attraherad av. Jag vill kunna vara mig själv med den här personen. Wow, vilken nyhet, såhär vill ju ingen annan (sarkasm). Nej, men jag är hellre singel än att vara i ett ytligt förhållande. Jag väntar hellre på riktig kärlek.
Haha jag sa att jag inte ville prata killar men ändå gör jag det... Men i vilket fall som helst. Det som oroar mig är att om jag faller för någon om får det bekräftat att denna personen vill ha mig, så blir jag plötsligt rädd och backar ur. Ofta kan förälskelsen försvinna då jag får det bekräftat att han gillar mig. Typiskt kvinnor som bara söker uppmärksamhet!
En annan sak som jag knappt vill erkänna men detta är renaste sanning. Jag är alltid rädd för att vara otillräcklig. What if I don't measure up to his expectations? Det är något som skrämmer mig rejält. Men. Provar man så vet man aldrig. Jag är ung och behöver erfarenhet. Jag borde göra alla mina misstag nu så att de inte repeteras senare i livet. Ja, Paulina, you talk the talk but you don't walk the walk.
Jag tror starkt på att mina ätstörningar hade lagt av en hel del om jag hade hittat en ny ventil. Kärlek kan ju alltid vara en ventil.
Imorgon kommer nog bli lyckat :) Hoppas jag. Iih.Party party! Måste sova nu tycker jag. Kommer dock inte göra det. Vill egentligen blogga om mina killissues, men jag har det redan sorterat i huvudet och det är en sådan sak jag kan diskutera med mina vänner. Om mina störda matvanor måste jag vara relativt tyst om, och därför har jag denna blogg.
Jag vill bli kär, dock.
Jag tror jag är den sortens person som kan förälska mig lätt men som behöver mycket bekräftelse innan jag kan tillåta mig själv bli kär på riktigt. Jag stänger av känslorna om jag inte får samma respons av killen. Känslorna finns fortfarande kvar, men dom ligger under så många lögner som jag intalar mig själv. Nej, du tycker inte om honom. Du vill bara ha någon, och han råkar vara där. Nej, ni hade inte passat ihop. Ni är allt för olika. Alltid, alltid, varenda en. Jag bortförklarar alla möjligheter. Vad är det jag är rädd för?
Jag vill inte vara i ett ytligt förhållande, jag vill vara med någon jag kan anse vara min bästa vän samt någon jag är sjukligt attraherad av. Jag vill kunna vara mig själv med den här personen. Wow, vilken nyhet, såhär vill ju ingen annan (sarkasm). Nej, men jag är hellre singel än att vara i ett ytligt förhållande. Jag väntar hellre på riktig kärlek.
Haha jag sa att jag inte ville prata killar men ändå gör jag det... Men i vilket fall som helst. Det som oroar mig är att om jag faller för någon om får det bekräftat att denna personen vill ha mig, så blir jag plötsligt rädd och backar ur. Ofta kan förälskelsen försvinna då jag får det bekräftat att han gillar mig. Typiskt kvinnor som bara söker uppmärksamhet!
En annan sak som jag knappt vill erkänna men detta är renaste sanning. Jag är alltid rädd för att vara otillräcklig. What if I don't measure up to his expectations? Det är något som skrämmer mig rejält. Men. Provar man så vet man aldrig. Jag är ung och behöver erfarenhet. Jag borde göra alla mina misstag nu så att de inte repeteras senare i livet. Ja, Paulina, you talk the talk but you don't walk the walk.
Jag tror starkt på att mina ätstörningar hade lagt av en hel del om jag hade hittat en ny ventil. Kärlek kan ju alltid vara en ventil.
Kommentarer
Trackback
